Historian om Grythyttans Gästgivaregård


Grythytteskiffret är det svarta guld som först satte Grythyttan på kartan. Delar av byn vilar idag på skifferberget.  Skiffern började bildas för ungefär 2 miljarder år sedan och den består av ler slam blandat med mosand, vittrat material som med vatten transporterats från bergiga områden till grunda havsvikar. Där bildades en skiktad lerskiffer med innehåll  av kol som ger skiffern dess karaktäristiska svarta färg.

I Grythyttan med omgivningar har man funnit gravar daterade till yngre bronsåldern och äldre järnåldern. På 70- talet fann man också stenåldersredskap av vit hälleflinta. Alltså har trakten varit bebodd mycket länge.

Man vet med säkerhet att det fanns hyttor vid Grythytteälven redan år 1363. På 1400- och 1500- talen tillkom fler hyttbyar i området.

År 1606 gav kung Karl den IX order om silverbrytning vid en plats som heter Limningen och år 1628 gjordes fynd av silver vid Björskogsnäs.

År 1632 hade folket i Grythyttan tröttnat på långa kyrkvägar och Grythyttans kyrka byggdes. År 1632 stupar också Gustav II Adolf i Lützen, far till drottning Kristina, som kom att få en stor betydelse för Grythyttan.

År 1640 såg Landshövdingen i Örebro, på drottning Kristinas befallning, till att det anläggs en landsväg från Örebro förbi Grythyttan och till Hällefors där det efter större fynd uppförts ett silverbruk.

Drottning Kristina befaller också att det med jämna mellanrum skall anläggas gästgivaregårdar och krogar på lämpliga avstånd efter vägen.

En av gästgivaregårdarna byggdes i Grythyttan. Allmogen bidrog till uppförandet med timmer och byggnadsarbete. Gästgivaren fick själv bekosta skorstenar, fönster, stolar, sängar, bord och bänkar.

Varje gästgivaregård skulle erbjuda tre olika boendeklasser; en för adliga ståndspersoner, en för annat hederligt folk och en för gemene sällskap.

Det skulle finnas stallplats för 24 hästar och gästgivaren var själv skyldig att hålla minst sex hästar, selar, vagnar, kärror, slädar och båt. Gästgivaren skulle också se till att det fanns havre, hö och halm för de egna och resenärernas hästar.

Inomhus var gästgivaren ålagd att hålla med sängkläder, tvättfat, handdukar, husgeråd i köket. Det skulle också finnas förråd med livsmedel samt ved och ljus.

Den 11 augusti 1641 fick kyrkbyn stadsprivilegier av drottning Kristina och kallas till en början för Grythem.

Gästgivaregården fortsatte att vara gästgiveri genom historien. En av alla ägare genom tiderna hette Carl Julius. Julius ansökte under 1870- talet om befrielse från gästgivareskyldigheten, men kammarkollegiet vägrade.

1908 byggde fabrikör Lindqvist en smedja vid Grythytteviken. Här producerades bland annat hästskor. Sonen Arthur kom sedan att förse det svenska folket med trädgårdsmöbler. Arthur kom också att spela en oerhört betydelsefull roll för Gästgivaregårdens och Grythyttans framtida utveckling.

Gästgivaregården kom under perioder att utgöra privat boende och inrymde ett antal hyreslägenheter.

I mitten av 1960- talet skulle stadsplanen runt torget i centrala Grythyttan fastställas. Representanter för länet infann sig och de framhöll att miljön ur kulturhistorisk och antikvarisk synpunkt var viktig och att man måste ta stor hänsyn för att bevara den. Länsantikvarien ansåg att kommunen av antikvariska skäl skulle köpa in Gästgiveriet av de som då ägde fastigheten.

Motståndarna till detta hävdade att gamla ruckel inte skulle få hindra modern bebyggelse och därmed samhällets utveckling. Man föreslog bl.a. att det skulle byggas parkeringsplats, Domus- varuhus och ålderdomshem.

Resultatet blev att Hällefors kommun köpte Gästgiveriet år 1966. Ett rivningsbeslut fattades. Samtidigt avslogs en begäran från Hembyggdsföreningen och Landsantikvarien om en byggnadsteknisk utredning om gårdens bevarande.

Ärendet hade överlämnats till byggnadsnämnden för verkställande men slutligen lyckades Hembyggdsföreningen med en rösts majoritet få uppskov för att på egen bekostnad göra utredningen. Ryktet säger att en inlånad suppleant som inte var insatt i frågan frågade sin bänkgranne hur han skulle rösta.

Hembyggdsföreningen leddes av Arthur Lindqvist. Han var drivande i föreningen från starten år 1942 och var verksam som ordförande år 1945- 1975. Han var hedersordförande till sin död år 1983.

Lindqvist fick stöd av sin vän Gruvingenjören och brukspatronen Yngve Henricsson.

Uppskovet med rivningen blev en lyckosam vändning och avgörande för Gästgivaregårdens och Grythyttans framtid.

Den 13 juni 1968 beslutade kommunfullmäktige att häva rivningsbeslutet. En nybildad stiftelse med Hembygdsföreningen som huvudman fick köpa fastigheterna för 500 kr.

Den 10 januari år 1970 inleddes renoveringsarbetet.

Alldeles i början fick upprustningsarbetet lov att utvidgas eftersom man hittade ett stensatt valv under det gamla köket. Man antog att det var ett fångvalv eftersom ting hållits i Gästgiveriets stora matsal. Det rådde delade meningar bland herrarna i Hembyggdsföreningen om huruvida detta var ett fångvalv eller inte. Arthur Lindqvist var dock övertygad och vid varje guidning så broderade han ut berättelsen allt mer.

Renoveringsarbetet fortlöpte och den officiella invigningen bestämdes till 17 mars år 1973.

Då fanns det 11 gästrum att erbjuda de övernattande gästerna.

Sedan år 1641 har många gästgivare välkomnat gäster till Grythyttans Gästgivaregård.

Sedan år 2014 är det familjen Spendrup som är stolta ägare till gästgiveriet och vi hälsar dig varmt välkommen till oss!